Ozymandias

by erikhammar

“My name is Ozymandias, king of kings:
Look on my works, ye Mighty, and despair!”

– Percy Byssey Shelley, ur “Ozymandias”

Diktaturerna faller, eller har fallit, i Mellanöstern. Ett par av dem, i alla fall. När den arabiska våren började för snart ett år sedan, fick kombinationen av sand och störtade envåldshärskare mig att dra mig till minnes de ovan citerade raderna av Shelley. I dikten finner en ökenvandrare en piedestal, som avbildar en barsk härskare med bister och ondskefull uppsyn. Nedanför framträder de ovan citerade orden – en hälsning från en svunnen tids härskare till var och en: beundra mitt verk, ni stora. Runt piedestalen breder sanden ut sig i ett vitt, torrt, ogripbart hån mot detta självsäkra rop till evigheten. Ozymandias rike är störtat och, likt Hitler och Speers planerade 1000-årsrike, stod det sig inte alls så väl som den store ledaren räknat med. Om Bashar al-Assad av Syrien vill få en försmak av vad som komma skall, och kanske lite perspektiv på sitt eget välde, vore det inte en alltför stupid idé av honom att sätta sig ner i sitt palats och meditera över Shelleys varning.

På ett annat plan kan budskapet i Shelleys dikt väcka till liv tankar om den “kreativa förstörelse” som i mångt och mycket är drivkraften i marknadsekonomin. På en annan övergiven piedestal finns ett Saab-märke. En annan är förbehållen de företag som innan frysboxen levererade is till hushåll i behov av att kyla maten. Förhoppningsvis görs de snart sällskap av film- och skivbranschens jättar, som redan verkar ha bytt bana för att, med god chans, satsa på att ta marknadsandelar i informationsförtryckets och särlagstiftningens bransch. När ett företag utkonkurreras och förgörs är efterverkningarna ofta smärtsamma. Likaledes leder revolution till blodspill. På ett annat plan, javisst, men principen om det mer fulländade systemets framskridande och det svagares och banalares undergång är densamma. Det är inte konstigt att många av dem som å det starkaste opponerar sig mot denna utvecklingsvänliga praktik och princip inom den ekonomiska världen likaledes motsätter sig, av princip, militärt stöd till demokratikrafter i andra länder. Det ena är utsugning och kapitalismens diktatur, det andra imperialism och västerländsk idéhegemoni. Till ovan nämnda agitatorers försvar kan endast sägas att de bär den odefinierbara charm som kommer med varje brinnande övertygelse.

Erik