Erik Hammar

Häromdagen återbesökte jag några texter av min personliga favorit, Arthur Schopenhauer. Hans essä om att tänka själv (“On Thinking for Oneself” i min engelska översättning), får mig alltid att vakna upp och oroa mig för hur jag egentligen spenderar min tid.

Om man vill försäkra sig om att aldrig förstå något på djupet, så är det bästa man kan göra att så fort man har en ledig stund ta upp en bok och börja läsa, hävdar Schopenhauer. Läsandet blir lätt något som ersätter det egna tänkandet, ett slags enkel, upptrampad väg som man, om man vandrar den medan man håller författaren i handen, aldrig riktigt kan återbesöka utan att påverkas av vad man först läste om den. Därför bör vi tänka själva innan vi läser, säger Schopenhauer. Häri ligger skillnaden mellan lärda män och riktiga tänkare och filosofer. De lärda männen konstruerar sin världsbild baserat på auktoriteters texter, för att endast senare upptäcka vad de själva tycker egentligen, medan de som tänker själva bygger sin egen värld, konsekvent med sig själva. Schopenhauer citerar Alexander Pope gällande de lärda männen: “For ever reading, never to be read.”

I sin förundran över svunna och moderna tiders stora tänkare gäller det att inte förlora sin egen status som agent snarare än som objekt i mänsklighetens kamp för kunskap. Så rör sig mina tankar denna torsdagskväll.

Erik