Erik Hammar

Dagens mörka moln är Uppsala Prides (http://www.uppsalapride.se/) beslut att exkludera Liberala Ungdomsförbundet och Folkpartiet i Uppsala från sin Pridefestival, som ska hållas 17-20 maj.

Tove Henriksson, ordförande Luf Uppsala, lade i Sveriges radio fram sin synpunkt på detta tilltag; en exercis i intolerans och exkludering, med motiveringen att Luf inte delar Uppsala Prides analys av uppkomsten av, och de bakomliggande orsaker (krasst, en socialistisk samhällsanalys) till, HBTQ-diskriminering.

Som Uppsala Prides företrädare enträget hävdar i radiointervjun, i ett storstilat insparkande av en öppen dörr, är det ingen som förnekar den fristående föreningen Uppsala Prides rätt att välja vilka som får gå med i deras tåg. Inte heller vill någon hindra dem från att ha en socialistisk manifestation. Vad som berättigar kritik är dock, som Henriksson påpekar, det destruktiva och trångsynta monopoliseringsförsök av ordet Pride, som organisationen gör sig skyldig till. Detta är tråkigt, och i förlängningen är explicit motstånd mot en enad front mot HBTQ-diskriminering negativt vad gäller diskrimineringens tillbakagång.

Vill man ha en socialistisk, anti-kapitalistisk och HBTQ-vänlig manifestation får man självklart ha det. Men att använda ordet Pride, och att aktivt utestänga vänner i HBTQ-kampen, är oansvarigt, och ger upphov till frågor kring vad som främst är manifestationens syfte: att sätta fokus på HBTQ-rättigheter, eller att bedriva aktiv partipolitik. Kampen för mänskliga rättigheter borde stå över sådan.

Erik

Radiointervjun med Tove Henriksson, Luf, och Amanda Kälvemark och Mariana Johansson, företrädare för Uppsala Pride.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3064&artikel=5107443